Sunday, August 14, 2011

Karlstadsresa och spöken

Så här i sommarens sista dagar har min sambo Susanne och jag passat på att ta en semesterhelg i solstaden Karlstad. Den här gången åkte vi över Katrineholm - Örebro - Karlstad vilket visade sig vara en både snabb och trivsam väg att köra. Som vanligt hade vi bokat in oss på hotell Bilan, gamla fängelset i Karlstad, där vi blivit stammisar vid det här laget. Bara den ekologiska frukosten är värd priset.

Susanne vid statyn över Selma Lagerlöf

Fredagen ägnade vi åt att flanera i solskenet, besöka Kleynes antikvariat på Älvgatan, länsmuseet och lite annat. Vi kunde faktiskt även denna gång vandra på sandstranden och doppa fötterna i Klarälvens ganska kalla vatten ute vid Sandgrundsudden. Kvällens höjdpunkt i dubbel bemärkelse var besöket på restaurang Nya Via Appia på Järnvägsgatan. En restaurang i tre etage där man kan sitta högt uppe under en kupol med en fantastiskt vacker utsikt över Karlstad.

Strax under kupolen i huset rakt fram har man en härlig utsikt över Karlstad

Eftersom vi hade bokat middag på Bilan lite senare så blev det för mig en Gin russian medan Susanne njöt av en chokladfondant med vaniljglass och hallon. Det var en ren fröjd att från Nya Via Appia skåda ut över ett solbelyst Karlstad. Här satt vi cirka en timme, filosoferade över livet och bara mådde gott. Ett mysigt ställe som vi verkligen kan rekommendera.

Er bloggare på Nya Via Appia


Utsikt från Nya Via Appia

Lördagen började vi med att promenera upp till Herrhagen där jag är född. Närmare bestämt till den så kallade Åttkantslunden med det lustiga åttkantiga huset. Alltid en märklig upplevelse att besöka den plats man lekt som liten "karlstadspöjk". Sedan blev det mera flanerande, besök på salladsbar och glass i solskenet utanför Karlstads teater.

Åttkantshuset på Herrhagen - min gamla lekplats

På kvällen var vi bjudna på middag hos Lisbeth Kylén och där träffade vi också hennes granne Laila Simonsson, som var den kvinna som i vintras upplevde ett spökfenomen. Hon var ute och rastade ett par hundar på Gubbholmen när en kvinna kom emot henne på den smala stigen. Laila böjde sig ner och kopplade hundarna och när hon tittade upp var kvinnan borta. Eftersom det var mycket snö fanns det knappast någon möjlighet att avvika från stigen. Laila gick fram och letade men fann inga spår i snön. Kanske finns det en naturlig förklaring men gåtfullt var det. En väninna till Laila har på samma holme sett en man med hund försvinna i tomma intet. Kanske spökar det på Gubbholmen?

Laila Simonsson där hon såg kvinnan försvinna

Efter en promenad på Gubbholmen med Lisbeth och Laila vandrade Susanne och jag hem till hotellet denna varma sommarkväll. Det är bara att konstatera att vi ännu en gång haft tur med vädret. Sola i Karlstad var på sitt allra bästa humör.